Main »

Radioteater

Låt oss göra poesi tillsammans!

 

du ser det här.
det är jag.
ibland skriker jag.
och om du känner på min mage så känner du att det sparkar.
det är inte för att jag är gravid för att det är uppenbarligen omöjligt
såvida man inte är Arnold Schwarzenegger i filmen Junior.
det är för att det finns ett evigt slagsmål inom mig som jag hela tiden måste bedöva.

 

men det har ingenting med drogerna eller kampen mot samhället att göra.
det handlar mest om en längtan bort ifrån saknad där allt gör lite mindre ont.
det handlar mycket om att få känna någon annans hand i sin egen när man inte vill vara vuxen mer och nostalgiska barnprogram känns som bästa metoden.

 

(radiofrekvensljud)

 

du sitter på en buss mot ditt föräldrahem och
du minns den där känslan av att bara vilja gömma dig.
dom delar ut gratis tidningar på bussen så du kan gömma dig bakom
lokala nyheter, hörlurar och horoskop.
du kanske blir älskad imorgon, låt oss hoppas det i allafall.
men när du sitter på bussen mot förorten där högstadiet som du gick på finns
så får du tillbaks den där känslan av att jag måste härifrån.

 

fast du bara är på besök.

 

du får mer eller mindre panik när tidningen är mer eller mindre slut så du läser smånotiser om stulna cyklar och potatisodlingar
och andra saker som du inte bryr dig om överhuvudtaget.
du vill bara inte tillbaks till ensamma korridorer, totalt utanförskap och omklädningsrum.
därför har du alltid en bok, extrabatterier och block och penna med dig i din väska så att du slipper möta verkligheten.
och du går alltid av långt före din egen busshållplats så du slipper åka förbi högstadiet och gamla olyckliga kärlekars hus.
men du skyller på att det är rökavstånd.

 

(radiofrekvensljud)

 

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade somnat på olika ställen men jag gick till krogen som ligger
i parkeringshuset och jag träffade dig för första gången eller det första gången jag dig.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig det kändes bara fel jag ville träffa dig igen.

 

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till låten Lazy med Suede.
vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

 

men det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick vi hade för mycket med våra egna huvuden från början men det gjorde ingenting
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

 

vi började jobba och vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och
flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

 

(radiofrekvensljud)

 

hur mycket man än flyr in i nåt gammalt och tänker tillbaks på hur bra det var eller hur bra det skulle kunna ha varit
om inte det där jobbiga hade hänt.
den där personen inte dykt upp.
om vi hade pratat istället för att bara bråka...
kan man inte förändra faktumet att nu är du bara ett telefonnummer.

 

(radiofrekvensljud)

 

har du nånsin som jag tänkt att du ligger vid motorvägen som en sista utväg medans du lyssnar på 747 när bilar åker förbi i lämmeltåg.

 

tystnad.
tunnel avfart.
när taxametern slagits på
försvinner allt i regnet utan spår.

 

 

jag måste sluta fantisera om vilka låtar jag ska ha på min begravning.

 

(radiofrekvensljud)

 

batterierna tog slut

 

Conrad Luckett

Sidan senast ändrad juli 24, 2009

 

Texten på den här sidan omfattas av licensen Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige. Den ger bland annat rätten att kopiera verket och bygga vidare på det, så länge författarnas namn tillkännages och alla härledda verk faller under samma licens. Klicka på länken för att läsa detaljerna.

 

De författare som varit med och redigerat en text ska alltid stå skrivna i kursiv stil längst ner. Den som gjort den senaste ändringen står först. Det är de som skriver själva som väntas sköta den hanteringen snyggt. Om det inte ser snyggt ut: någon som har varit med fattas el dyl, får du gärna vara snäll och rätta till det!