innehåll kommentarer poesi martin kontakt
det luktar av höns och möss
och strö och värme
och låter av deras röster
kackel och galande
hör det raka och tjatiga ljudet
av morötter som skalas
och det djupare långsammare
ljudet av kålrötter
det bubblar och oroar
och söker blickar i mig
det sover dåligt
det dricker kaffe
pappret luktar kännbart
pärmar utan bilder
eller tillgjorda bokstäver
gult svart och vinrött
som rosor på vykort
som markerar det som är fel
som långa delen av spektrat
som ska få snabbmatsgästerna att hetsäta
vätskor flyttas mellan kärl
kärl flyttas mellan hållare
lådor och instrument
det blir ljus en färg en kurva
en dov stöt av pumpande rörelse
genom rörkröken upp till vänster
ditt vänster mitt vänster
även en stund efter döden
den hade varit en tunnel
om någon hade byggt den
en halvfärdig tunnel
full med damm eller fukt
ett steg efter det andra
enligt orkestern i huvudet
som spelar mest trummor
nynnar en text du glömt
överallt smäckra spiror
och valvbågar av fantasilegeringar
höteknologiska rulltrappor
syndernas mångfaldigande och ett evigt liv
så går det till när
materialets inneboende energi
går upp i värme
det bräckliga kvarvarande skingras
det här är den sugande dragande smak
som attraherar frukter till munnen
lockbeten i färgglatt papper
lämnar en utmattad
som kaffe eller choklad
eller denatureringsmedel
som varma citrusskal
som kinin känt som tonic
aska i håret
handflatorna och magen
aska i skålar och urnor
fotspår gråa av aska
flyta över havet
sjögång stormar och sjukdomar
aldrig komma tillbaka
kanske skriva brev
det som känns är svetten
hur huden blir varm och kladdig
hur luftmolekyler tumlar kring i lungan
hur varje steg skakar kroppen
dess topp försvinner bland molnen
som tycks så nära och så fasta
en kall bäck går direkt från isen
möter stenarna växterna sist träden
det är en envetet upprepad rörelse
som leds till kuggar och axlar
som för ett monster fram längs vägen
knappast mot något gott
sådana tankar hör hemma på natten
sådana ord kommer strax innan sömnen
sådana händelser ska inte förklaras
det blir för skrämmande
som jeans eller ljuset från ett ufo
som tecknade elefanter
som reklam för öl
som reklam för halstabletter
fingrarna faller förbi strängarna
på väg att skära av dem
anslår två och det räcker
distorsionen stiger från marken
skrattar menande åt ditt namn
rullar med pupillerna
låtsas ibland inte vilja uttala det
när alla vet vem som menas
rakt igenom mogen
glasartad och drypande
luktar av allting sött och innerligt
med en svag stickande baktanke
uppbökad mossa och jord
blottade rötter och legan i sänkan
grytet bland stenarna
några välta träd
det luktar av grisars damm och spillning
och låter av deras gälla röster
skrik och bråk och knuffar
stirrande ögonvitor
det korta våldsamma ljudet
av morötter som hackas
och det dovare ihåligare
när en kålrot ger efter och går i tu
det stjäl all sömn och koncentration
ställer alla värden på ända
motsägelsefullt tar bort lust
som om den är upptagen
ännu bundna buntar faller från uppslitna pärmar
knäckta flaxande rygghalvor
trådar dras ut
sidor rivs knycklas och dalar
som blod på teve
som blod på kläder
som blod på kinden
som blod på kakel
vakuumpumpar sliter i atmosfären
ytor beskjuts och bestrålas
plasmafacklan och laserdesorptionen
elektromagneter i ringar under marken
trumman som en orkester av ett enda instrument
en enda galen stämma
mot korgen av ben
och muskel och hinna
den hade varit en labyrint
om någon byggt den
nästan oändliga vindlingar i mörker
utan skatt på slutet men också utan monster
steg efter steg tills benen vill mjukna
inte fjädra mot den hemska marken
inte ett lyft en nedsättning till
kramp och damm och törst
flyga genom rymden
evig hyperbel eller parabel
oavsett ingen återvändo
instrument som inte behöver övervakas
röken exploderar och slår ut fönstren
sätter eld på det allra sista
kväver det som fortfarande lever
sätter i sig alla minnen
en sötaktig droppe ur ett tunt rör i tystnaden
hör hur den landar på tungan
känner den fånga varje receptors uppmärksamhet
absorberas redan i munnen
ett galande i skogen
och så ännu ett från sluttningen
några skygga fjädrar
nångång spår i leran
blommor som kunde varit plast eller porslin
och sedan bären
gula och röda bland allt som vissnar
den som inte visste att inte smaka
varje gång du talar
måste jag vända bort blicken
försöka stänga mitt öra
nynna fast jag glömt texten
fingrarna faller på tangenterna
från minimal höjd knappt med en rörelse
och rösten upphävs lite till höger
utdragen och vidöppen
som ett hav eller en balja
som en klint eller klocka
som en himmel på vykort
som en himmel utanför cellen
örter och kadaver
ljus och blod i formationer
mönster på marken
ramsor i luften
det brinner i en kammare
och blir till en rörelse
det är lager på lager
som solbelyst krossats destillerats
det hade varit ett torn
om någon byggt det
ett otillgängligt torn
utan trappor eller stegar
munnen smakar inte riktigt blod
utan något annat slemmigt och metallartat
det som hörs är andningen
och hur varje steg skakar kroppen
torn och staplar blickar ut över trakten
resta under statskyrkan
och så frikyrkornas små röda och bruna
bönehus och bodar
blåsten skingrar det som blev kvar
former av blad
i svart och vitt
aska och sot
som sanningen eller medicinen
som en varning för tungan
någonting giftigt
förmodligen redan för sent
(2010-02-07)
Texten på denna sida omfattas av licensen Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige. Uppge mitt namn, och webbadressen ifall du känner för det. Bilder och separata filer har sina egen upphovsrättsliga notiser som gäller för dem.
Sidan bör dessutom vara acceptabel XHTML 1.0.
Skapat med GNU Emacs och svart kaffe.